Minituristen

Mitt tåg blev såklart inställt och ersatt av buss. Jävla oflyt. Jag som hade sett fram emot att gotta ner mig på tåget och kolla på vänner hela vägen hem. Icke. Istället ska jag åka buss all the way to Charlottenberg tror jag, med en gammal gubbe som luktar äcklig cigarettrök. K U L.

Imorse gick Mary till jobbet innan Emelie, så jag och Emelie tog följe ut till stan när det var dags för henne att börja jobba. Emelie och jag springer runt som galningar för att fröken virrig inte hinnar rätt till sin spårvagn eller vad det var hon letade efter. Mitt i allt tappar vi bort varandra, så det blev ett drastisk hej då. Eller rättare sagt, det blev INGET hej då. Hoppas i alla fall att hon hittade rätt.

Så nu har jag i tre timmar gått runt och virrat i Oslo. Andra gången jag är här, och jag känner inte till något alls. Kände mig lite, lite ensam och lite, lite förvirrad. Men samtidigt kände jag mig COOL som gick runt i Norges huvudstad helt själv, trots att jag inte ens visste vart tågstationen var.
Under mitt lilla äventyr hamnade jag plötsligt på Oslos Operas TAK! Fan, vilken utsikt! Så jävla fint. Solen lyste, himlen var blå och det var bara fint. Helt enkelt fint. 

Hörde en pappa som sa till sin son där uppe på taket: "DU, när du kommer till skolan imorgon kan du skryta om att du varit på Opera-taket". Och det skryter jag också om nu!
Summa summarum har det varit en mycket trevlig vistelse hos Mary och Emelie. Tack tjejor!




Nu vill jag mysa med Andreas, och det med basta!