När jag väl är igång med fotbollen och träningen igen börjar det genast krångla. Benhinnorna värker så jag snart sprängs. Igår fick jag vara målvakt på träningen, eftersom jag inte kunde springa då smärtan var alldeles för stor. Det hjälper inte med massa förbannade krämer, det hjälper inte med inlägg - i alla fall inte när man redan fått det. Möjligtvis i förebyggande syfte. Men nu är det enda som hjälper vila. Och jag vill inte vila.

Dessutom jobbar jag veckan ut, och det innebär att jag ska gå runt på ett hårt stengolv i fyra dagar i streck i urusla skor. Inte bra, men jag har inget val.

Nu ska klag-Maja gå och lägga sig och titta på vänner och glömma bort min smärta. Tyck lite synd om mig.